Hagmansgrabben

Efter att nu skrivit mitt första riktiga inlägg med viss betydelse, och belönat mig själv med två microvärmda bullar och mängder med ekologisk mjölk, har jag kommit till insikt att livet som en bloggare inte är en dans på rosor. Jag har redan känt flåset i nacken från alla er bloggtörstiga läsare och att hålla bloggen väl uppdaterad kommer att bli svårt. Att bestiga Mount Everest utan kaffe är en bra jämförelse tycker jag. Jag tror emellertid att jag definitvit kanske ska försöka göra mitt bästa för att tillfredsställa er genom ett febrilt bloggande. Låter lovande, eller hur?