Johan Ekspong Thors
Jag tänker inte be om ursäkt för dålig uppdatering. Än.
Nu återstår det mindre än två veckor, och därmed börjar alla avsked till nära och kära. Igår åkte min kompis sen åtta år tillbaka till Finland för att stanna i drygt två veckor. Med andra ord har vi nu setts för sista gången på ett knappt år. Johan, är hans namn och utan att gå inte på detaljer är han den som jag överlag har haft längst och bäst kontakt med.
Jag skulle kunna dedicera fler inlägg till andra härliga personer, men jag tror jag nöjer mig såhär tills vidare.
Kommer sakna dig kompis!
Alldeles lagom mycket blod i alkoholomloppet
Som synes är alla i sitt esse på samtiliga bilder.
För de som undrar ägde min avskedsfest rum på lördagskvällen i Vip-stugan, Lugnet. Tillställningen blev lyckad och vad jag har hört trivdes de fleste så att det stod härliga till. 'Nuff said.
Förtydliganden
Så här i upprinnelsen av min karriär som bloggskribent måste en del klargöranden formuleras.
* Att falla i bloggarnas klassiska fallgropar är inget som tilltalar mig. Jag ska alltså försöka att undvika den meningslösa dagboksstilen, och komma med sporadiska rapporter om hur lätt det är att vinna på FIFA över mina kompisar. Istället ska jag som jag tidigare klargjort försöka komma med inlägg som behandlar mina reflektioner/tankar om saker och ting, som dessutom är kryddade med en del komik.
* På grund av mina tekniska brister gällande datorer kommer jag inte ens försöka att designa denna blogg.
* Syftet med bloggen är att mina nära och kära kan se hur jag har det "over there", utan att direktkontakt behövs. Dessutom är jag medveten om att det finns pengar med i spelet när jag når bloggtoppen, så lite extra cash blir en bonus.
* När jag väl befinner mig i USA kommer merparten av det språk jag kommer i kontakt med att vara engelska, därför kommer jag att försöka att vara tämligen formel i mitt skrivande, just för att upprätthålla min svenska.
* Alla som läser min blogg bör inte ta allting alltför seriöst, då mina inlägg tenderar att bli relativt ironiska.
* Jag har hört att de som är erfarna bloggare uppskattar kommentarer väldigt mycket, att jag senare kommer instämma känns troligt så därför uppmuntrar jag er till att ställa frågor, kritisera, berömma (såklart) osv i kommentarsfältet.
* Angående variationen i inläggen (text kontra bilder), ska jag försöka att fotografera en del under året, och publicera passande foton, även om texten kommer att dominera. Huruvida det blir med dagens outfit kan jag meddela att det inte finns på kartan, att jag skulle stå och fåna ensam med en kamera framför en spegel. Någon sorts manlighet tycker jag ändå att jag besitter.
* Manchester United är skit, och alla ni som sympatiserar med de röda djävularna kommer att bli bannlysta från denna blogg.
* Att falla i bloggarnas klassiska fallgropar är inget som tilltalar mig. Jag ska alltså försöka att undvika den meningslösa dagboksstilen, och komma med sporadiska rapporter om hur lätt det är att vinna på FIFA över mina kompisar. Istället ska jag som jag tidigare klargjort försöka komma med inlägg som behandlar mina reflektioner/tankar om saker och ting, som dessutom är kryddade med en del komik.
* På grund av mina tekniska brister gällande datorer kommer jag inte ens försöka att designa denna blogg.
* Syftet med bloggen är att mina nära och kära kan se hur jag har det "over there", utan att direktkontakt behövs. Dessutom är jag medveten om att det finns pengar med i spelet när jag når bloggtoppen, så lite extra cash blir en bonus.
* När jag väl befinner mig i USA kommer merparten av det språk jag kommer i kontakt med att vara engelska, därför kommer jag att försöka att vara tämligen formel i mitt skrivande, just för att upprätthålla min svenska.
* Alla som läser min blogg bör inte ta allting alltför seriöst, då mina inlägg tenderar att bli relativt ironiska.
* Jag har hört att de som är erfarna bloggare uppskattar kommentarer väldigt mycket, att jag senare kommer instämma känns troligt så därför uppmuntrar jag er till att ställa frågor, kritisera, berömma (såklart) osv i kommentarsfältet.
* Angående variationen i inläggen (text kontra bilder), ska jag försöka att fotografera en del under året, och publicera passande foton, även om texten kommer att dominera. Huruvida det blir med dagens outfit kan jag meddela att det inte finns på kartan, att jag skulle stå och fåna ensam med en kamera framför en spegel. Någon sorts manlighet tycker jag ändå att jag besitter.
* Manchester United är skit, och alla ni som sympatiserar med de röda djävularna kommer att bli bannlysta från denna blogg.
Starke Adolf
Visst såg jag stark ut? Men lugn, anabola steroider är ingenting för mig, varken då eller nu.
Patetiskt
Idag, när jag gick in på min egen blogg och ögnade igenom de få inlägg jag skrivit, insåg jag att jag förefaller som en tönt. Men jag är glad ändå, för idag åt jag pannkakor till lunch!
Nöjd
Efter att nu skrivit mitt första riktiga inlägg med viss betydelse, och belönat mig själv med två microvärmda bullar och mängder med ekologisk mjölk, har jag kommit till insikt att livet som en bloggare inte är en dans på rosor. Jag har redan känt flåset i nacken från alla er bloggtörstiga läsare och att hålla bloggen väl uppdaterad kommer att bli svårt. Att bestiga Mount Everest utan kaffe är en bra jämförelse tycker jag. Jag tror emellertid att jag definitvit kanske ska försöka göra mitt bästa för att tillfredsställa er genom ett febrilt bloggande. Låter lovande, eller hur?
En ung man från Dalarna
Även om jag kan liknas vid en nykläckt fågelunge inom bloggvärlden, har jag förnuft nog att inse att en introduktion bör äga rum nu i begynnelsen av mitt bloggande. Således;
Jag har ingen aning om hur jag ska börja eller vad jag ska skriva om, tror jag skiter i det här. Fuckfuckfuck.
Nejdå.
Som redan framgått är jag en ung man från Falun, Dalarna. Jag har avverkat mina knappa 18 år (fyller i december, men antydan att jag inom kort övergår till myndig får mig att framstå i ett seriösare sken tycker jag) i den förr så kopparberikade staden, dessutom i samma röda hus, som jag för övrigt trivts utmärkt i.
Under min barndom kan jag inte erinra mig några dramatiska händelser som gjort några större avtryck på mig. Dock vill jag minnas att jag en gång inte fick tillstånd att beträda våran dåvarande sandlåda på bakgården. Min för tillfället dumma pappa ville nämligen att jag skulle befinna mig i närheten av min käre mor som stod med filmkameran i högsta hugg, på framsidan. Scenen slutar med att jag, spritt språngande naken frånsett en solhatt, ser min stora chans efter flera misslyckade försök, och staplar iväg runt hörnet mot sandlådan med hink och spade, då pappa rusat iväg för att hämta min storasyster. Olyckligtvis blir jag ikappsprungen av gubben kort efter min rusch mot leklandet och jag blir skrikandes tillbakaburen. Ett obehagligt trauma, som ni säkert förstår, och än idag genomgår jag en egenutformad terapi genom att då och då hoppa ner i diverse sandlådor som jag stöter på.
Vidare har jag studerat det naturvetenskapliga programmet i två år på Faluns bästa skola, Haraldsbogymnasiet, vilket varit en fantastiskt rolig tid, trots allt eländigt plugg. Som de flesta av er redan hört sen tidigare, eller listat ut på egen hand kommer jag inte att bli uppropad när den kommande höstterminen drar igång om ungefär en månad. Det dramatiska svaret är att jag ska tillbringa ett år på andra Atlanten i staterna, som utbytesstudent. (Läs sista meningen samtidigt som ni föreställer er en dramatisk symfoni framförd av en orkester)
Jag har ingen aning om hur jag ska börja eller vad jag ska skriva om, tror jag skiter i det här. Fuckfuckfuck.
Nejdå.
Som redan framgått är jag en ung man från Falun, Dalarna. Jag har avverkat mina knappa 18 år (fyller i december, men antydan att jag inom kort övergår till myndig får mig att framstå i ett seriösare sken tycker jag) i den förr så kopparberikade staden, dessutom i samma röda hus, som jag för övrigt trivts utmärkt i.
Under min barndom kan jag inte erinra mig några dramatiska händelser som gjort några större avtryck på mig. Dock vill jag minnas att jag en gång inte fick tillstånd att beträda våran dåvarande sandlåda på bakgården. Min för tillfället dumma pappa ville nämligen att jag skulle befinna mig i närheten av min käre mor som stod med filmkameran i högsta hugg, på framsidan. Scenen slutar med att jag, spritt språngande naken frånsett en solhatt, ser min stora chans efter flera misslyckade försök, och staplar iväg runt hörnet mot sandlådan med hink och spade, då pappa rusat iväg för att hämta min storasyster. Olyckligtvis blir jag ikappsprungen av gubben kort efter min rusch mot leklandet och jag blir skrikandes tillbakaburen. Ett obehagligt trauma, som ni säkert förstår, och än idag genomgår jag en egenutformad terapi genom att då och då hoppa ner i diverse sandlådor som jag stöter på.
Vidare har jag studerat det naturvetenskapliga programmet i två år på Faluns bästa skola, Haraldsbogymnasiet, vilket varit en fantastiskt rolig tid, trots allt eländigt plugg. Som de flesta av er redan hört sen tidigare, eller listat ut på egen hand kommer jag inte att bli uppropad när den kommande höstterminen drar igång om ungefär en månad. Det dramatiska svaret är att jag ska tillbringa ett år på andra Atlanten i staterna, som utbytesstudent. (Läs sista meningen samtidigt som ni föreställer er en dramatisk symfoni framförd av en orkester)
Dagen är kommen...
... då kissie, blondinbella, gaybloggen och de övriga narcissistiska topbloggarna på blodigt allvar får motståndskraftig konkerrens i form av en ung man från Dalarna.
