Hagmansgrabben

Imorgon kommer en kraftig orkan (orkanen Irene) att börja härja där jag bor, och den kommer troligtvis att vara två-tre dagar. Tydligen sägs det att alla hushåll i Wilmington kommer att bli utan ström (de flesta får nog klara sig utan vatten också) för en obestämd tid. 
För de som inte följer de amerikanska nyheterna varje dag blev vi i Delaware och några andra delstater på östkusten drabbade av en jordbävning för några dagar sen, som dock inte orsakade någon större skada i just Wilmington. På mindre än en vecka upplever jag alltså dessa två naturfenomen, båda för första gången i mitt liv. Istället för att vara rädd ser jag det hela som några smulor av min påbörjade upplevelsekaka som jag kommer att fortsätta käka under de kommande 10 månaderna.

Idag åt jag min första hamburgare i USA, sen min ankomst för drygt två veckor sen. Burgaren kom dock inte från någon av de stora hamburgerkedjorna som McDonalds, Burger King och Wendy's, utan från en av lillebröderna, 5 Guys. För att göra en kort historia ännu kortare; bästa hamburgaren OCH pommes jag någonsin käkat.

Jag skulle behöva typ ett sekel för att hinna förklara allt jag upplevt hittills. Tyvärr tror jag att jag kommer dö innan jag blir 117 år så jag pallar inte göra ett helhjärtat försök. Ni får nöja er med ett 1/7-hjärtat försök.
Lååång resa från Arlanda till CDG Paris till JFK New York till Delaware (ca 30 timmar). Få sovtimmar, men ändå rätt schysst. Efter en natts övernattning på ett hotell i New Ark och diverse information angående det kommande året som utbytesstudent, blev jag hämtad av min värdmorsa, Ann. Vi blåste direkt upp till New Jersey och alla dess stränder (Jersey Shore), till deras beachhouse. Där spenderade jag två grymma dagar och två nätter tillsammans med min obeskrivligt härliga/schyssta, roliga osv värdfamilj. Okej jag måste stoppa mig själv där. Jag låter som en uppspelt fjortonårig fjortis. Jag ber om er djupaste förlåtelse. 
Nåväl (okej, nu låter jag istället som någon gammal poetfan, men men), nu sitter jag i mitt rum och chillar men jag ska snart gå de två trappor ner som krävs för att komma till min värdfamilj och chilla. Bilder kommer snart för de som undrar.

Om en dryg timme lämnar jag det hus jag bott i i hela mitt gånga liv. Sorgligt kan man tycka, men med tanke på att jag kommer till ett trevåningshus med en stor källare, och blir tillägnad den tredje våningen klagar jag inte särskilt mycket. Däremot kommer jag kanske att fälla en tår när jag kommer tillbaka till mitt sketna rum.

Jag förväntade mig att studierna i USA skulle vara chill, fram till i förrgår. Då fick jag reda på att 10 böcker ska läsas under skolåret, varav en ska läsas innan skolstarten, nämligen Odysséen av Homeros. På ca tre veckor ska jag alltså genomlida en knappt 400 sidor tjock novell skriven på gammalmodig engelska, för att sedan påbörja att plöja igenom nästa, och nästa, och nästa... Ja, jag är bitter.